~Jag och Krusiduller~

Fan va helgen har gått fort, för fort! Hann ju knappt vara ledig! Blev ganska mycke rödvin och gröna oliver i fredags men upp 8.30 iaf för att knata i väg till jympan 9.30-10.30. Funkade galant och stressade sen vidare till U-a för att fika med Arash. Typ 4 år sen sist så de va ett jävla tagsen men inga konstigheter, va som vi hade setts bara några dagar innan typ.

Ilfart hem till pappa och vidare ut till Islandsberg, stred mot naturenslagar, djup snö och en solnedgång som vi skulle se på plats. Dock lyckades vi köra fast i en snödriva så tiden blev knapp till solnedgången så benen vibrerade när vi äntligen kom upp på berget. Mötes av en röd sol och ett fartyg som bröt is, mysigt. Finns härliga kort men blir nästa gång jag är hemma hemma. :) Sen blev de pappas fisksoppa vilket var välbehövligt efter stelfrusna minuter i båten som ligger helt stum i isen. Känns konstigt att gå ombord och det är som att kliva upp på en betongkaj, inga rörelser, inget kluckande, helt tyst... 

Idag blev det jobb, härligt de. Var snöröjning på taket och en pojke vill in när jag samtidigt tröstade en flicka som gjort en rejäl vurpa i pulkabacken. Två gubbar (av sju) på taket börjar gorma på pojken som fryser till mitt i ett steg. Jag blir as förbannad och skriker en lång ramsa och tillslut lugnar de ner sig och pojken går förskräckt vidare. Jag kan mycket väl förstå att de inte ville ha barnen när och hade jag kunnat så skulle jag följt med men han frös så han kunde absolut inte vänta. Men jävlar vad irriterande när de (gubbarna) inte kan acceptera läget att verksamheten är i fulldrift även på helger, de får allt anpassa sig lite. Så bråttom är de inte att de inte kan lugna sig någon minut. Väl inne vid lunchen så prata vi om de. "Fjöken, ja blev jädd..." och gråten sitter i hans hals. Tro fan att han blev rädd när två gubbar skriker som de gjorde. :@ En annan fundering, av de sju gubbar så har väl iaf någon haft barn, och beter man sig då så mot barn?

Hemma i lägenhet nu iaf, ska väl snart i sängen men inte så värst sömning. Tjock dimma ligger som ett lock utanför fönstret och det lockar inte alls att gå ut med soporna jag glömde innanför dörren igår...