Stöttepelare.

Sent som vanligt men har som vanligt ingen ro i kroppen för att lägga mig. Börjar bli frisk nu men kanske lika bra att skjuta träningen tills måndag för att vara på säkra sidan.

Har nyss pratat med pappa, diskuterat livet i allmänt. Medvindar och motgångar. Speciellt mitt abstinens med resandet men det finns ingen som vill resa. :( Började nästan gråta när pappa då säger "Den tiden kommer till dig också, gumman, när du har någon..."

Har fått underbara kramar av "mina" barn på VFU:n så får leva lite på deras kärlek. :) Även om det också betyder att jag får tåla att bli ner kletad med ris och korvstroganoff.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0