~Jag och Krusiduller~

Idag är det exakt ett årsedan jag satt hemma i Berg vid köksbordet och vred mig ut och in och tårarna rann av ångest.... Min stöttepelarare försvann samma sekund ut ur mitt liv och jag stod själv i de hemska beslut som i nuläget har stärkt mig som mest... Att ta mitt och flytta.

Idag har tankarna verkligen haft tid att snurra iväg...  Känner knappt igen mig själv... Är så försiktig av mig eller respekt kanske de kallas, ja vet inte... Saknar motstånd från folk och då blir det bara platt alltihop...  Bör kanske låta min dominanta och luriga sida vila ett tag... Vill nästan trigga igång folk för at få en diskussion... Varför hela tiden ge sig in i diskussion när det kanske inte behövs...  Men blir fan irriterad när någon bara hönsar med.. Fan vad jag snurrar nu... Fram och tillbaka. - Svart på vitt och raka svar vill man ha.