Spegel, spegel på väggen där.

Mycket tankar har snurrat i dag. Skulle jag ta mig några år tillbaka i tankarna så skulle jag inte känna igen mig själv. Föräldrarna som gjort resan inom språket, som nu med mycket skratt, kroppsspråk och travande svenska gör sig förstådda och vågar säga till och fråga när de inte har förstått, har satt sig djupt i sinnet. De är de föräldrarna jag uppskattar och har lättast att prata med. Så var det absolut inte förr och det skrämmer mig vilken människosyn jag har haft och som säkert har speglat av sig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0